Visitation

Idag har den anonyme lutheranen varit med på en visitationsfest i N:s församling. Något som jag lätt slås av är hur jobbigt det är med visitationer och kyrkan i stort. Det är massor av pappersarbete. Papper, papper, papper och politiskt korrekthet.

Biskopen kom med en rad sunda tankar. Hans tal gick ut på att samarbete och samverkan är väldigt viktigt. Och det har han rätt i. Men det finns något som är mycket viktigare, nämligen vad vår kyrka ska stå för. För inte allt så länge sedan sände Svt en dokumentär i Existens om situationen i Svenska kyrkan. I denna dokumentär intervjuades liberala teologer likväl som konservativa teologer. Och det råder en konsensus om situationen i Svenska kyrkan: det är krisartat. Människor vet inte vad Svenska kyrkan står för. Och det är allvarligt. Ska vi höra till en organisation (som den synliga kyrkan till viss del är) vill vi veta vad den står för - annars kan det kvitta.

Den viktiga uppgiften vi har för tillfället är inte att springa omkring som yra höns och springa in i massa samarbeten än hit och än dit. Det är viktigt - men det är sekundärt. Det primära är att vi frimodigt vågar att söka efter en bekännelse som håller i alla väder och lägen. På den grunden kan vi bygga vidare med goda samarbeten och tydlighet för vad vi står för.

Svenska kyrkan som organisation är splittrad och komplicerad. Men den lära och bekännelse som våra bekännelseskrifter är inte på något sätt kopmlicerad. Den lutherska bekännelsen, som den ges uttryck för i Konkordieboken är en oerhört god dogmatik där man söker Guds vilja. Tänk om vår kyrka kunde få bli en kyrka som är trogen sin bekännelse.