Länkar

Undertecknad har inte haft tid att skriva något nu på ett tag. I väntan på bättre tider får ni några mycket läsvärda länkar:
http://kyrkligabetraktelser.blogspot.com/
http://adorientemversus.blogspot.com/
http://www.ostran.se/bloggar/dagblogg

Om SSPX

På Dagen läser jag att SSPX kommer att fortsätta viga präster. Datum verkar vara fastslaget till den 27 juni. Detta är något som den romerska kyrkan bestämt vänder sig emot genom att förklara den för illegitim. Se artikel

SSPX väckte starka känslor bland människor när en av dess biskopar (biskop Wiliamsson) i en intervju förnekade förintelsen. Ett klart och tydligt historiskt faktum. Detta är något som är brottsligt i Tyskland (där intervjun skedde). Intervjun sändes sedermera i Svt:s Uppdrag granskning.

Något som också väckte vrede hos många kristna var det faktum att Svenska kyrkan har upplåtit sina kyrkolokaler åt denna rörelse. Och jag håller med om att det är totalt fel. Men varför överhuvudtaget upplåta kyrkolokaler åt den romerska kyrkan? Och om man ska upplåta kyrkolokaler åt den romerska kyrkan - varför inte upplåta till andra grupper, såsom Missionsprovinsen? Missionsprovinsen står för en god lära och en stark kärlek. Dessutom tar man å det starkaste avstånd från högerextremism. Detta visar den här artikeln.

Kanske tänker några att SSPX är en liten missnöjd minoritet som inte kommer att finnas kvar så länge till. Men så är det inte. Det finns tvärtom flera miljoner anhängare till denna rörelse. Och förmodligen kommer antalet medlemmar öka. Naturligtvis kan det finnas många anledningar till detta - men en av de främsta anledningarna skulle jag tro är liberalismen som råder i många kyrkor. Detta ständiga anpassande till tiden skadar oss ofta och leder splittring. Därav söker sig många till en sådan extrem grupp.

Om den teologiska utbildningen...

Fem stycken riktigt starka profiler inom frikyrkligheten har valt att tillsammans skriva en artikel i Dagen som ett slags svar till högskoleverkets kritik beträffande den teologiska utbildningen. Som jag förstår det verkar dessa fem personer vilja arbeta för en god teologisk utbildning på en klar konfessionell grund. Som avslutning skriver de: "Det är dags att sluta huka oss för den statliga styrningen och göra upp med en liberalteologisk inriktning som allvarligt har urholkat både prästers och pastorers trosliv och församlingarnas andliga liv."

Ack så sant. I takt med bibelkritiken på de statliga universiteten har en stark sekularisering av kyrkans präster och lekfolk skett. Detta kommer särskilt till uttryck i prästers ständiga acceptans mot sådant som Bibeln på ett tydligt sätt faktiskt förbjuder. Naturligtvis ska vi vara tålmodiga och ödmjuka när det gäller syndare. Men det får inte gå över i en ständig acceptans. Då frångår vi Guds Ord.

Det är dags att göra upp med liberalteologin och Bibelkritiken. Det är dags att göra upp med präster urholkade trosliv. Därigenom ser vi något ofrånkomligt: kyrka och stat måste skiljas åt även när det gäller utbildningen. Uppenbart är det en fara i att låta staten utbilda församlingstjänare - präster och diakoner. Genom att acceptera en sådan utbildning låter kyrkan sig styras av staten - något Jesus förbjuder.

Det finns goda och vettiga alternativ i Sverige. Hit kan exempelvis nämnas Församlingsfakulteten i Göteborg (FFG), vilken bedriver ett bra teologiskt och vetenskapligt arbete - på en kristen grund. Dessutom har densamma, för några veckor sedan, fått ett ackrediteringssystem. Att inte Svenska kyrkan går in och stöder FFG kan jag inte förstå.

Urnsättning

För några dagar sedan var jag i en kyrka på urnsättning. Det var en god vän till familjen som avled för någon månad sedan och som hade valt att kremeras. Känslan att komma in i kyrkan och framför sig se en relativt liten urna stå på ett bord omgivet av två ljus känns konstigt. Det känns märkligt att tänka sig att här är resultatet av en människas liv. Det här är allt som är kvar efter en person som har levt här på jorden. Oerhört märkligt. Oerhört ledsamt. Men så är det. Människans liv här på jorden är kort och bräckligt. Så fyllt av glädje och sorg, smärta och njutning.

I den stunden när vi ska ta avsked av en kär vän som har lämnat detta jordelivet kan vi känna sorg och rädsla. Sorg över att aldrig mer få träffa den här personen. Sorg över allt man ville säga, men som aldrig blev sagt. Rädsla för hur skört och bräckligt livet är. Rädsla för min egen död. Men inför vår Gud får vi komma med alla våra känslor av rädsla och sorg. I Uppenbarelseboken står det att "Gud ska torka deras tårar". Gud som är så mycket större än vad vi kan ana oss lovar att torka våra tårar. Gud lovar oss att ge oss sin tröst. Därför får vi hämta tröst och styrka ur Hans Ord som står fast när allt annat faller.

"Fast står ditt Ord, när allting annat faller. Du har berett oss rum i Faderns rike. Där skall med dig de återlöstas skara, för evigt vara." (Svps. 628:4)

Vi får komma till Gud och gråta ut i Hans famn. Vi får ta emot Hans nåd, kärlek, frid och ljus.

"O liv som blev tänt:
i kristtrognas bröst dig har världen ej känt.
Det ljus som vårt jordiska öga ej tålt, dock
lever inom oss fast skumt och fördolt. Gud
råder allt skall under honom bli lagt, med kärlekens
makt.

O härliga lott:
att leva där döden sin överman fått,
där livet, som bleknat, sen hjärtvärmen fkytt
och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt,
där kärleken växer som solvärmen blid
i vårfrudagstid.

O ljudliga land, där gråten ej rinner som timglasets sand,
där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör,
där lyckan är klar som kristall, men ej skör,
där intet skall fattas, blott sorgen som tär
och plågar oss här."

(Svps. 258:1-3)

Samma äktenskap för alla

Jag sörjer situationen något fruktansvärt. Situationen i Svenska kyrkan. Den kyrka som jag har döpts in i och som jag har varit medlem i hela mitt liv. Den kyrka som mer och mer öppnar upp för allt som Bibeln tar avstånd ifrån och som låter folket avgöra vad som är rätt och fel i stället för Guds Ord i Gamla och Nya testementets apostoliska och profetiska skrifter.

Det senaste är förslaget på en ny äktenskapsordning. En äktenskapsordning som tonar ner Bibelns lära om äktenskapet genom att skapa en könsneutral ordning. Bibeln är oerhört tydlig över att äktenskapet är tänkt att vara till för en man och en kvinna.

"Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." (Matt 19:5-6)

Jesus säger här själv att äktenskapet är till för en man och en kvinna. Inte för två män eller två kvinnor. Och dessa verser ska läsas som det verkligen står - inte med ärkebiskopens tolkning. Kyrkostyrelsens beslut går emot Guds Ord på upprepade punkter.
1.) Man legitimerar utlevd homosexualitet, något Bibeln lär är fel. (Se exempelvis 1 Kor. 6:9f)
2.) Man tar bort väsentliga Bibelord som är en slags grund för äktenskapets existensberättigande.
3.) Man ljuger för människor något som åttonde budet faktiskt förbjuder, när man säger att Bibeln inte lär något om äktenskapet.

Listan kan göras mycket längre, men jag tror att ovanstående punkter räcker för att visa problematiken i Svenska kyrkan.

Situationen är allvarlig i Svenska kyrkan och undertecknad förstår att människor väljer att fly Svenska kyrkan. Trots det finns det andra alternativ. Svenska kyrkan är nämligen inte, med nödvändighet, politikernas och biskoparnas kyrka. I vår kyrka finns det även en alternativ kyrkostruktur, något man verkligen bör söka sig till. Jag tror inte att det bästa alternativet är att starta frikyrkor. Det skapar bara rörigheter. Det vettigaste alternativet är att söka sig till mer konservativa grenar inom Svenska kyrkan och därigenom kämpa för en bibeltrogen och god undervisning.

Jag vill betona en sak när vi talar om homosexualitet. Naturligtvis vänder jag mig inte mot dessa människor personligen. Det finns oerhört goda människor som är homosexuella. Jag vänder mig mot deras sätt att leva. Och det är en väsentlig skillnad.

På Aftonbladets hemsida går det att läsa om den nya äktenskapsordningen. Likaledes skriver Dag Sandahl om detta ämne på sin blogg.

Grunden för teologi

"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1"

Jag nu den pärlan vunnit har

Psalm av Th. Hamberg
1.
Jag nu den pärlan funnit har,
Som är min själs begär.
Du frågar: Vad? Hör då mitt svar:
Min Frälsare det är.
2.
Upp därför nu, min själ, och sjung,
Besjung din Frälsare!
Han din profet, din präst och kung,
Åt honom hyllning ge!
3.
Han är mig mer än kropp och själ
Och jord och himmel. Hör:
I honom är mig evigt väl,
Pris vare Gud därför!l
4.
Han är mig mer, han är mig mer
Än allt, vad nämnas kan.
Och vad han nu än tar och ger,
Min salighet är han.
5.
Behåll, o värld, din fröjd för dig,
Den aktar jag ej stort.
Min lust det är att fröjda mig
I vad min Jesus gjort.
6.
Jag vet att Jesus älskar mig,
Och vill ej veta mer.
Om än han stundom döljer sig,
Det till mitt bästa sker.
7.
Jag vet, att jag skall skåda Gud
I härligheten snart
och höja segersångens ljud
Och se hans års klart.

8.
O, Jesus, kunde jag nu blott
Av hjärtat älska dig
Och tacka för den nåd jag fått
Och vandra på din stig.

9.
Pris vare din barmhärtighet,
Att du har ställt det så,
Och pris ske dig i evighet,
Att jag fått syn därpå!!

Bliv kvar hos mig

1.
Bliv kvar hos mig — se, dagens slut är när;
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
Du ende trogne tröstare, bliv kvar!
2.
Som drömmar fly, så ila våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme — bliv du hos mig kvar!
3.
Ej blott en blick, ett ord jag beder om,
Nej, som till Emmaus du fordom kom
Och sorgsna bröders tunga börda bar,
Kom — ej att gästa blott — bliv hos mig kvar!
4.
Du ensam kan betvinga mörkrets hot
Och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar!
5.
Som späd jag lades i din kärleks famn
Och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
Jag ofta svek dig — o, bliv kvar hos mig!
6.
Ej fruktar jag, då du är när i nåd
Då viker smärtan, aldrig fattas råd,
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
Och döden mist sin udd, när dig jag har.
7.
Ditt kors skall skina för min blick, när sist
Jag somnar in, o Herre Jesu Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar
— I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar!
H. F. Lyte (1793—1847).
C. O.Mannström (f. 1875).

Bikten

Ett alltid lika viktigt ämne:
15] Hur man skall lära det enkla folket att bikta
16] Vad är bikten?
Bikten består av två stycken, det ena, att man bekänner synden, det andra, att man får absolution eller förlåtelse av biktfadern såsom av Gud själv och inte tvivlar därpå, utan fast tror, att synderna därigenom är förlåtna inför Gud i himlen.
17] Vilken synd skall man då bikta?
18] Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat.
19] Vilka är de?
20] Pröva din livskallelse inför de tio buden, om du är far, mor, son, dotter, chef, anställd, om du varit olydig, otrogen, lat, häftig, otuktig, trätgirig, om du tillfogat någon smärta med ord eller gärning, om du stulit, varit försumlig, slarvat med något eller vållat skada.
21] Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!
Så skall du säga till din biktfar: "Käre herre, jag ber dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."
"Tala om!"
22] "Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig, att jag är en anställd etc, men jag tjänar tyvärr inte min arbetsgivare troget, ty då och då har jag inte gjort vad mina chefer befallde mig, jag har gjort dem illa och kommit dem att förbanna mig, jag har varit försumlig och låtit skada ske. Jag har också i ord och gärning varit skamlös, grälat med mina kamrater, varit upprorisk mot mina chefer och förbannat dem etc. Detta allt sörjer jag över och ber om nåd, jag vill bättra mig."
23] Föräldrar och chefer säge så:
"Särskilt bekänner jag inför dig, att jag inte med trofasthet fostrat mitt barn, mina anställda, min hustru till Guds ära. Jag har förbannat, givit dåligt exempel med otuktiga ord och gärningar, gjort min granne skada, talat illa om honom, sålt till för högt pris, lämnat falsk och inte fullgod vara." Och vad han mera gjort emot Guds bud och sin yrkeskår etc.
24] Men om någon inte finner sig tyngd av sådana eller svårare synder, skall han inte sörja eller vidare söka eller hitta på sådana synder och därmed göra en plåga av bikten, utan tala om en eller två, som han vet. Sålunda: "Särskilt bekänner jag, att jag en gång förbannat, att jag en gång varit oförsynt i mitt tal, en gång försummat det och det" etc. Det vare nog därmed.
25] Men vet du alls ingen synd (vilket väl inte är möjligt), så säg inte heller någon särskild, utan ta förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.
26] Därpå skall biktfadern säga:
"Gud vare dig nådig och stärke din tro, amen."
27] Säg: "Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"
"Ja, käre herre."
Därpå säge han: 28] "Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid."
29] Men dem som är hårt tryckta i sitt samvete eller är bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader väl veta att trösta och egga till tro med flera språk ur Skriften. Detta skall blott vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket.

http://www.logosmappen.net/bekskrifter/lillakat/bikten.html

Nedslag i SvK

Undertecknad är väldigt orolig för den framtida situationen i SvK. I ett av Svenska kyrkans stift, Växjö stift, planeras för ett präst- och diakonmöte. Jag är inte helt säker på hur det kommer se ut men en sak är i alla fall klar: en av dagarna kommer handla om människovärdet - med stark inriktning mot HBT-frågor (HBT=Homo- Bi och Transsexualitet). Som föreläsare kommer en professor ifrån Lund som är "kunnig" i ämnet.

Projektet är dömt att vara fel. Mycket talar för att man, på präst- och diakonmötet, kommer att söka sig bort från vad Gud i sitt Ord faktiskt lär. Bibeln är inte det minsta otydlig om homosexualitet. Bibeln lär klart och tydligt att Gud har skapat människan till man och kvinna och att homosexualitet är fel. Hetrosexualiteten är en norm både i Gamla och Nya testamentet. En så tydlig norm kan inte bara suddas ut för att den inte passar ett antal människor idag.

Har vi då rätt att kränka och förnedra homosexuella? Bibeln är också klar över denna frågan. Vi äger ingen rätt att kränka, förnedra eller trakassera homosexuella fysiskt eller verbalt. Vår plikt som medmänniskor är att älska dem och visa dem på nådens och kärlekens väg som Bibeln också vittnar om. Därför måste vi, som kristna och medmänniskor, vända oss bort från dem som kränker människor.

Vi skall älska homosexuella människor - liksom vi är skyldiga att älska alla människor. Men vi får inte ge avkall på vår tro att homosexualitet faktiskt är synd.

Tillbaka till präst- och diakonmötet. Naturligtvis är det en fråga som måste diskuteras i denna tid då det är en realitet med samkönade äktenskap. Men det känns som att man bara öppnar upp för en felaktig förståelse av frågan. Man kallar föreläsare som redan på förhand tar avstånd från Bibeln sanning i den här frågan. Trots att det finns goda teologer som har gedigna kunskaper och som kommer fram till en helt annan slutsats.

Växjö stift är ett stift med starka fromhetsinriktningar. Gammalkyrkligheten finns representerad i Kronobergs län och högkyrkligheten finns starkt representerad i Kalmar län. I Jönköpingstrakten är frikyrkligheten och det lågkyrkliga idealet starkt. I Växjö stift finns en stor andel kvinnoprästmotståndare och motståndare till samkönade äktenskap. Detta i kombinationen till stiftets präst- och diakonmöte kommer att leda till en ökad splittring.

Dag Sandahl skriver i sin blogg om detta ämnet.

Visitation

Idag har den anonyme lutheranen varit med på en visitationsfest i N:s församling. Något som jag lätt slås av är hur jobbigt det är med visitationer och kyrkan i stort. Det är massor av pappersarbete. Papper, papper, papper och politiskt korrekthet.

Biskopen kom med en rad sunda tankar. Hans tal gick ut på att samarbete och samverkan är väldigt viktigt. Och det har han rätt i. Men det finns något som är mycket viktigare, nämligen vad vår kyrka ska stå för. För inte allt så länge sedan sände Svt en dokumentär i Existens om situationen i Svenska kyrkan. I denna dokumentär intervjuades liberala teologer likväl som konservativa teologer. Och det råder en konsensus om situationen i Svenska kyrkan: det är krisartat. Människor vet inte vad Svenska kyrkan står för. Och det är allvarligt. Ska vi höra till en organisation (som den synliga kyrkan till viss del är) vill vi veta vad den står för - annars kan det kvitta.

Den viktiga uppgiften vi har för tillfället är inte att springa omkring som yra höns och springa in i massa samarbeten än hit och än dit. Det är viktigt - men det är sekundärt. Det primära är att vi frimodigt vågar att söka efter en bekännelse som håller i alla väder och lägen. På den grunden kan vi bygga vidare med goda samarbeten och tydlighet för vad vi står för.

Svenska kyrkan som organisation är splittrad och komplicerad. Men den lära och bekännelse som våra bekännelseskrifter är inte på något sätt kopmlicerad. Den lutherska bekännelsen, som den ges uttryck för i Konkordieboken är en oerhört god dogmatik där man söker Guds vilja. Tänk om vår kyrka kunde få bli en kyrka som är trogen sin bekännelse.

Treenigheten

Någon har sagt "Om du förstår är det inte från Gud". Det säger något när det gäller vårt förhållande till Gud. Gud är outrannsaklig och ogreppbar. Han är större än vad vi kan ana. Detta kan sammanfattas i orden "Deus semper major est" - "Gud är alltid större".

I Bibeln möter Gud sina människor som tre olika personer. Som Fadern (skaparen och upprätthållaren), som Sonen (frälsaren och räddaren) samt Den Helige Anden (skapar tron i våra hjärtan, som behåller oss i vår tro och som hjälper oss i vårt liv som kristna).

Treenigheten är svår att greppa. Den är omöjlig att helt och hållet greppa och förstå. Gud är en Gud i tre personer och tre personer i en Gudom. Olika bilder som har sina egna fel och brister har använts för att hjälpa oss att förstå. Vattnet som kan finnas i tre olika former - flytande, fast och som ånga - men som ändå bara är ett ända väsen. Bilden har inte som uppgift nagla in oss i en fast och bestämd syn på Gud. Bilden vill leda oss in att lära känna den Guden som vi här och nu kan erfara - i hans eget Ord. I Bibeln talar Gud till oss. Våga tro på det.

Till sist. När vi möter treenigheten och andra ting som är svåra att förstå så kan vi vara tacksamma. För då är inte Gud och hans Ord en produkt av människans vanmakt och oro. Då är inte tron något logiskt och mänskligt utan har sin grund i något övernaturligt - Gud själv.

Min Bibelsyn

Jag tror på Bibeln. Det finns nog inget verk som har blivit så hårt kritiserad som Bibeln. Genom alla tider har människor inte velat ta Guds Ord till sig. Redan i 1 Mos. kan vi läsa om hur människan vänder sig mot Guds tilltal. Och att säga vilja tro på Bibeln är förenat med att bli kallad för fundamentalist eller fanatiker.

Jag känner mig som en riktig fanatiker när jag hänvisar till Bibeln. Jag känner mig nästan ringaktad för att jag vill peka på Bibeln. Men jag vill ändå tro att Bibeln, i sina 66 böcker, talar sanning. För vad finns annars att stå på? Om Bibeln ljuger - vad ska vi då bygga vår tro på?

Det finns en rad teorier om hur olika bibelböcker har kommit fram. Det finns teorier om att de första fem böckerna är ett resultat av fragment från minst fyra olika källor har smälts samman till ett verk. Men jag tror faktiskt inte på Bibelkritiken. Hur väl formulerad den än är tror jag inte på den. Den håller inte och den gör ett stort misstag - den gör en deduktion. När man studerar Bibeln ska man inte använda sig av en deduktion. Man ska räkna med Gud som en given författare. Vilket annat verk gör väl en deduktion av författaren?

Jag tror på Bibeln. Men trots det finns det mycket i Bibeln som jag inte kan förstå. Jag ber Gud om kraft att tro på hans Ord och bruka det efter hans vilja. Och att tro att han leder mig genom sitt Ord.

"Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2 Tim. 3:16-17)

Mening i livet

"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." (Rom. 8:28)

I den världen vi lever i ställer vi oss ofta frågande varför saker och ting händer. Vi undrar vad det kan finnas för mening med att livet smärtar och att problemen hopar sig.

Livet gör ont. Livet svider. Det är en erfarenhet alla människor känner. Men trots det är det en kristen människas tillförsikt att mycket som händer har en mening. Man kan inte säga att allt som händer har en mening. Guds mening kan inte vara att människor ska dö i katastrofer eller krig. Men trots det har mycket som händer en mening - till och med det som här och nu kan kännas svårt. Många människor berättar om hur svårt och jobbigt har varit. Men först i slutändan kan de ana att det har funnits någon vid deras sida. Någon som älskar dem och som inte glömmer. De har märkt hur allt, i slutändan, har samverkat till det bästa. Hur något som först har gjort ont har blivit dem till något bra.

En bra liknelse för detta är krisen. I en tillfällen i livet drabbas människor av kriser. Det kan vara på olika sätt. Ett dödsfall i familjen. En skiljsmässa. När man står mitt i krisen gör det fruktansvärt ont. När man i efterhand tar sig ur kriserna ser man allt med ett annat perspektiv. Saker som tidigare har varit oviktiga blir viktiga. Saker som har varit viktiga blir oviktiga.

Livet gör ont och smärtar. Men trots det har vi en vän med oss som heter Jesus. En vän som har gett sitt liv för oss på korset. Som har dött för att vi skall leva. Gud glömmer oss inte. För Gud är du kär.

"Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig." ( Jes. 49:15)

Första inlägget

Så har jag då gjort det som jag länge har velat göra. Jag har tagit mig i kragen och startat en blogg. I detta mitt första inlägg vill jag kort säga att jag är en anonym lutheran som bloggar från någon del i vårt avlånga land. Jag tänker i den här bloggen diskutera kyrka och samhälle, lägga in andakter och texter samt allmänna tankar. Förmodligen kommer inte bloggen att bli så lyckad men jag ska göra ett försök.