Om den teologiska utbildningen...

Fem stycken riktigt starka profiler inom frikyrkligheten har valt att tillsammans skriva en artikel i Dagen som ett slags svar till högskoleverkets kritik beträffande den teologiska utbildningen. Som jag förstår det verkar dessa fem personer vilja arbeta för en god teologisk utbildning på en klar konfessionell grund. Som avslutning skriver de: "Det är dags att sluta huka oss för den statliga styrningen och göra upp med en liberalteologisk inriktning som allvarligt har urholkat både prästers och pastorers trosliv och församlingarnas andliga liv."

Ack så sant. I takt med bibelkritiken på de statliga universiteten har en stark sekularisering av kyrkans präster och lekfolk skett. Detta kommer särskilt till uttryck i prästers ständiga acceptans mot sådant som Bibeln på ett tydligt sätt faktiskt förbjuder. Naturligtvis ska vi vara tålmodiga och ödmjuka när det gäller syndare. Men det får inte gå över i en ständig acceptans. Då frångår vi Guds Ord.

Det är dags att göra upp med liberalteologin och Bibelkritiken. Det är dags att göra upp med präster urholkade trosliv. Därigenom ser vi något ofrånkomligt: kyrka och stat måste skiljas åt även när det gäller utbildningen. Uppenbart är det en fara i att låta staten utbilda församlingstjänare - präster och diakoner. Genom att acceptera en sådan utbildning låter kyrkan sig styras av staten - något Jesus förbjuder.

Det finns goda och vettiga alternativ i Sverige. Hit kan exempelvis nämnas Församlingsfakulteten i Göteborg (FFG), vilken bedriver ett bra teologiskt och vetenskapligt arbete - på en kristen grund. Dessutom har densamma, för några veckor sedan, fått ett ackrediteringssystem. Att inte Svenska kyrkan går in och stöder FFG kan jag inte förstå.

Grunden för teologi

"Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1"

Min Bibelsyn

Jag tror på Bibeln. Det finns nog inget verk som har blivit så hårt kritiserad som Bibeln. Genom alla tider har människor inte velat ta Guds Ord till sig. Redan i 1 Mos. kan vi läsa om hur människan vänder sig mot Guds tilltal. Och att säga vilja tro på Bibeln är förenat med att bli kallad för fundamentalist eller fanatiker.

Jag känner mig som en riktig fanatiker när jag hänvisar till Bibeln. Jag känner mig nästan ringaktad för att jag vill peka på Bibeln. Men jag vill ändå tro att Bibeln, i sina 66 böcker, talar sanning. För vad finns annars att stå på? Om Bibeln ljuger - vad ska vi då bygga vår tro på?

Det finns en rad teorier om hur olika bibelböcker har kommit fram. Det finns teorier om att de första fem böckerna är ett resultat av fragment från minst fyra olika källor har smälts samman till ett verk. Men jag tror faktiskt inte på Bibelkritiken. Hur väl formulerad den än är tror jag inte på den. Den håller inte och den gör ett stort misstag - den gör en deduktion. När man studerar Bibeln ska man inte använda sig av en deduktion. Man ska räkna med Gud som en given författare. Vilket annat verk gör väl en deduktion av författaren?

Jag tror på Bibeln. Men trots det finns det mycket i Bibeln som jag inte kan förstå. Jag ber Gud om kraft att tro på hans Ord och bruka det efter hans vilja. Och att tro att han leder mig genom sitt Ord.

"Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2 Tim. 3:16-17)