1.
Bliv kvar hos mig — se, dagens slut är när;
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
Du ende trogne tröstare, bliv kvar!
2.
Som drömmar fly, så ila våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme — bliv du hos mig kvar!
3.
Ej blott en blick, ett ord jag beder om,
Nej, som till Emmaus du fordom kom
Och sorgsna bröders tunga börda bar,
Kom — ej att gästa blott — bliv hos mig kvar!
4.
Du ensam kan betvinga mörkrets hot
Och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
I köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar!
5.
Som späd jag lades i din kärleks famn
Och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
Jag ofta svek dig — o, bliv kvar hos mig!
6.
Ej fruktar jag, då du är när i nåd
Då viker smärtan, aldrig fattas råd,
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
Och döden mist sin udd, när dig jag har.
7.
Ditt kors skall skina för min blick, när sist
Jag somnar in, o Herre Jesu Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar
— I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar!
H. F. Lyte (1793—1847).
C. O.Mannström (f. 1875).
tisdag 9 juni 2009
Bikten
Ett alltid lika viktigt ämne:
15] Hur man skall lära det enkla folket att bikta
16] Vad är bikten?
Bikten består av två stycken, det ena, att man bekänner synden, det andra, att man får absolution eller förlåtelse av biktfadern såsom av Gud själv och inte tvivlar därpå, utan fast tror, att synderna därigenom är förlåtna inför Gud i himlen.
17] Vilken synd skall man då bikta?
18] Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat.
19] Vilka är de?
20] Pröva din livskallelse inför de tio buden, om du är far, mor, son, dotter, chef, anställd, om du varit olydig, otrogen, lat, häftig, otuktig, trätgirig, om du tillfogat någon smärta med ord eller gärning, om du stulit, varit försumlig, slarvat med något eller vållat skada.
21] Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!
Så skall du säga till din biktfar: "Käre herre, jag ber dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."
"Tala om!"
22] "Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig, att jag är en anställd etc, men jag tjänar tyvärr inte min arbetsgivare troget, ty då och då har jag inte gjort vad mina chefer befallde mig, jag har gjort dem illa och kommit dem att förbanna mig, jag har varit försumlig och låtit skada ske. Jag har också i ord och gärning varit skamlös, grälat med mina kamrater, varit upprorisk mot mina chefer och förbannat dem etc. Detta allt sörjer jag över och ber om nåd, jag vill bättra mig."
23] Föräldrar och chefer säge så:
"Särskilt bekänner jag inför dig, att jag inte med trofasthet fostrat mitt barn, mina anställda, min hustru till Guds ära. Jag har förbannat, givit dåligt exempel med otuktiga ord och gärningar, gjort min granne skada, talat illa om honom, sålt till för högt pris, lämnat falsk och inte fullgod vara." Och vad han mera gjort emot Guds bud och sin yrkeskår etc.
24] Men om någon inte finner sig tyngd av sådana eller svårare synder, skall han inte sörja eller vidare söka eller hitta på sådana synder och därmed göra en plåga av bikten, utan tala om en eller två, som han vet. Sålunda: "Särskilt bekänner jag, att jag en gång förbannat, att jag en gång varit oförsynt i mitt tal, en gång försummat det och det" etc. Det vare nog därmed.
25] Men vet du alls ingen synd (vilket väl inte är möjligt), så säg inte heller någon särskild, utan ta förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.
26] Därpå skall biktfadern säga:
"Gud vare dig nådig och stärke din tro, amen."
27] Säg: "Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"
"Ja, käre herre."
Därpå säge han: 28] "Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid."
29] Men dem som är hårt tryckta i sitt samvete eller är bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader väl veta att trösta och egga till tro med flera språk ur Skriften. Detta skall blott vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket.
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/lillakat/bikten.html
15] Hur man skall lära det enkla folket att bikta
16] Vad är bikten?
Bikten består av två stycken, det ena, att man bekänner synden, det andra, att man får absolution eller förlåtelse av biktfadern såsom av Gud själv och inte tvivlar därpå, utan fast tror, att synderna därigenom är förlåtna inför Gud i himlen.
17] Vilken synd skall man då bikta?
18] Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat.
19] Vilka är de?
20] Pröva din livskallelse inför de tio buden, om du är far, mor, son, dotter, chef, anställd, om du varit olydig, otrogen, lat, häftig, otuktig, trätgirig, om du tillfogat någon smärta med ord eller gärning, om du stulit, varit försumlig, slarvat med något eller vållat skada.
21] Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!
Så skall du säga till din biktfar: "Käre herre, jag ber dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."
"Tala om!"
22] "Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig, att jag är en anställd etc, men jag tjänar tyvärr inte min arbetsgivare troget, ty då och då har jag inte gjort vad mina chefer befallde mig, jag har gjort dem illa och kommit dem att förbanna mig, jag har varit försumlig och låtit skada ske. Jag har också i ord och gärning varit skamlös, grälat med mina kamrater, varit upprorisk mot mina chefer och förbannat dem etc. Detta allt sörjer jag över och ber om nåd, jag vill bättra mig."
23] Föräldrar och chefer säge så:
"Särskilt bekänner jag inför dig, att jag inte med trofasthet fostrat mitt barn, mina anställda, min hustru till Guds ära. Jag har förbannat, givit dåligt exempel med otuktiga ord och gärningar, gjort min granne skada, talat illa om honom, sålt till för högt pris, lämnat falsk och inte fullgod vara." Och vad han mera gjort emot Guds bud och sin yrkeskår etc.
24] Men om någon inte finner sig tyngd av sådana eller svårare synder, skall han inte sörja eller vidare söka eller hitta på sådana synder och därmed göra en plåga av bikten, utan tala om en eller två, som han vet. Sålunda: "Särskilt bekänner jag, att jag en gång förbannat, att jag en gång varit oförsynt i mitt tal, en gång försummat det och det" etc. Det vare nog därmed.
25] Men vet du alls ingen synd (vilket väl inte är möjligt), så säg inte heller någon särskild, utan ta förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.
26] Därpå skall biktfadern säga:
"Gud vare dig nådig och stärke din tro, amen."
27] Säg: "Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"
"Ja, käre herre."
Därpå säge han: 28] "Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid."
29] Men dem som är hårt tryckta i sitt samvete eller är bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader väl veta att trösta och egga till tro med flera språk ur Skriften. Detta skall blott vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket.
http://www.logosmappen.net/bekskrifter/lillakat/bikten.html
Nedslag i SvK
Undertecknad är väldigt orolig för den framtida situationen i SvK. I ett av Svenska kyrkans stift, Växjö stift, planeras för ett präst- och diakonmöte. Jag är inte helt säker på hur det kommer se ut men en sak är i alla fall klar: en av dagarna kommer handla om människovärdet - med stark inriktning mot HBT-frågor (HBT=Homo- Bi och Transsexualitet). Som föreläsare kommer en professor ifrån Lund som är "kunnig" i ämnet.
Projektet är dömt att vara fel. Mycket talar för att man, på präst- och diakonmötet, kommer att söka sig bort från vad Gud i sitt Ord faktiskt lär. Bibeln är inte det minsta otydlig om homosexualitet. Bibeln lär klart och tydligt att Gud har skapat människan till man och kvinna och att homosexualitet är fel. Hetrosexualiteten är en norm både i Gamla och Nya testamentet. En så tydlig norm kan inte bara suddas ut för att den inte passar ett antal människor idag.
Har vi då rätt att kränka och förnedra homosexuella? Bibeln är också klar över denna frågan. Vi äger ingen rätt att kränka, förnedra eller trakassera homosexuella fysiskt eller verbalt. Vår plikt som medmänniskor är att älska dem och visa dem på nådens och kärlekens väg som Bibeln också vittnar om. Därför måste vi, som kristna och medmänniskor, vända oss bort från dem som kränker människor.
Vi skall älska homosexuella människor - liksom vi är skyldiga att älska alla människor. Men vi får inte ge avkall på vår tro att homosexualitet faktiskt är synd.
Tillbaka till präst- och diakonmötet. Naturligtvis är det en fråga som måste diskuteras i denna tid då det är en realitet med samkönade äktenskap. Men det känns som att man bara öppnar upp för en felaktig förståelse av frågan. Man kallar föreläsare som redan på förhand tar avstånd från Bibeln sanning i den här frågan. Trots att det finns goda teologer som har gedigna kunskaper och som kommer fram till en helt annan slutsats.
Växjö stift är ett stift med starka fromhetsinriktningar. Gammalkyrkligheten finns representerad i Kronobergs län och högkyrkligheten finns starkt representerad i Kalmar län. I Jönköpingstrakten är frikyrkligheten och det lågkyrkliga idealet starkt. I Växjö stift finns en stor andel kvinnoprästmotståndare och motståndare till samkönade äktenskap. Detta i kombinationen till stiftets präst- och diakonmöte kommer att leda till en ökad splittring.
Dag Sandahl skriver i sin blogg om detta ämnet.
Projektet är dömt att vara fel. Mycket talar för att man, på präst- och diakonmötet, kommer att söka sig bort från vad Gud i sitt Ord faktiskt lär. Bibeln är inte det minsta otydlig om homosexualitet. Bibeln lär klart och tydligt att Gud har skapat människan till man och kvinna och att homosexualitet är fel. Hetrosexualiteten är en norm både i Gamla och Nya testamentet. En så tydlig norm kan inte bara suddas ut för att den inte passar ett antal människor idag.
Har vi då rätt att kränka och förnedra homosexuella? Bibeln är också klar över denna frågan. Vi äger ingen rätt att kränka, förnedra eller trakassera homosexuella fysiskt eller verbalt. Vår plikt som medmänniskor är att älska dem och visa dem på nådens och kärlekens väg som Bibeln också vittnar om. Därför måste vi, som kristna och medmänniskor, vända oss bort från dem som kränker människor.
Vi skall älska homosexuella människor - liksom vi är skyldiga att älska alla människor. Men vi får inte ge avkall på vår tro att homosexualitet faktiskt är synd.
Tillbaka till präst- och diakonmötet. Naturligtvis är det en fråga som måste diskuteras i denna tid då det är en realitet med samkönade äktenskap. Men det känns som att man bara öppnar upp för en felaktig förståelse av frågan. Man kallar föreläsare som redan på förhand tar avstånd från Bibeln sanning i den här frågan. Trots att det finns goda teologer som har gedigna kunskaper och som kommer fram till en helt annan slutsats.
Växjö stift är ett stift med starka fromhetsinriktningar. Gammalkyrkligheten finns representerad i Kronobergs län och högkyrkligheten finns starkt representerad i Kalmar län. I Jönköpingstrakten är frikyrkligheten och det lågkyrkliga idealet starkt. I Växjö stift finns en stor andel kvinnoprästmotståndare och motståndare till samkönade äktenskap. Detta i kombinationen till stiftets präst- och diakonmöte kommer att leda till en ökad splittring.
Dag Sandahl skriver i sin blogg om detta ämnet.
söndag 7 juni 2009
Visitation
Idag har den anonyme lutheranen varit med på en visitationsfest i N:s församling. Något som jag lätt slås av är hur jobbigt det är med visitationer och kyrkan i stort. Det är massor av pappersarbete. Papper, papper, papper och politiskt korrekthet.
Biskopen kom med en rad sunda tankar. Hans tal gick ut på att samarbete och samverkan är väldigt viktigt. Och det har han rätt i. Men det finns något som är mycket viktigare, nämligen vad vår kyrka ska stå för. För inte allt så länge sedan sände Svt en dokumentär i Existens om situationen i Svenska kyrkan. I denna dokumentär intervjuades liberala teologer likväl som konservativa teologer. Och det råder en konsensus om situationen i Svenska kyrkan: det är krisartat. Människor vet inte vad Svenska kyrkan står för. Och det är allvarligt. Ska vi höra till en organisation (som den synliga kyrkan till viss del är) vill vi veta vad den står för - annars kan det kvitta.
Den viktiga uppgiften vi har för tillfället är inte att springa omkring som yra höns och springa in i massa samarbeten än hit och än dit. Det är viktigt - men det är sekundärt. Det primära är att vi frimodigt vågar att söka efter en bekännelse som håller i alla väder och lägen. På den grunden kan vi bygga vidare med goda samarbeten och tydlighet för vad vi står för.
Svenska kyrkan som organisation är splittrad och komplicerad. Men den lära och bekännelse som våra bekännelseskrifter är inte på något sätt kopmlicerad. Den lutherska bekännelsen, som den ges uttryck för i Konkordieboken är en oerhört god dogmatik där man söker Guds vilja. Tänk om vår kyrka kunde få bli en kyrka som är trogen sin bekännelse.
Biskopen kom med en rad sunda tankar. Hans tal gick ut på att samarbete och samverkan är väldigt viktigt. Och det har han rätt i. Men det finns något som är mycket viktigare, nämligen vad vår kyrka ska stå för. För inte allt så länge sedan sände Svt en dokumentär i Existens om situationen i Svenska kyrkan. I denna dokumentär intervjuades liberala teologer likväl som konservativa teologer. Och det råder en konsensus om situationen i Svenska kyrkan: det är krisartat. Människor vet inte vad Svenska kyrkan står för. Och det är allvarligt. Ska vi höra till en organisation (som den synliga kyrkan till viss del är) vill vi veta vad den står för - annars kan det kvitta.
Den viktiga uppgiften vi har för tillfället är inte att springa omkring som yra höns och springa in i massa samarbeten än hit och än dit. Det är viktigt - men det är sekundärt. Det primära är att vi frimodigt vågar att söka efter en bekännelse som håller i alla väder och lägen. På den grunden kan vi bygga vidare med goda samarbeten och tydlighet för vad vi står för.
Svenska kyrkan som organisation är splittrad och komplicerad. Men den lära och bekännelse som våra bekännelseskrifter är inte på något sätt kopmlicerad. Den lutherska bekännelsen, som den ges uttryck för i Konkordieboken är en oerhört god dogmatik där man söker Guds vilja. Tänk om vår kyrka kunde få bli en kyrka som är trogen sin bekännelse.
lördag 6 juni 2009
Treenigheten
Någon har sagt "Om du förstår är det inte från Gud". Det säger något när det gäller vårt förhållande till Gud. Gud är outrannsaklig och ogreppbar. Han är större än vad vi kan ana. Detta kan sammanfattas i orden "Deus semper major est" - "Gud är alltid större".
I Bibeln möter Gud sina människor som tre olika personer. Som Fadern (skaparen och upprätthållaren), som Sonen (frälsaren och räddaren) samt Den Helige Anden (skapar tron i våra hjärtan, som behåller oss i vår tro och som hjälper oss i vårt liv som kristna).
Treenigheten är svår att greppa. Den är omöjlig att helt och hållet greppa och förstå. Gud är en Gud i tre personer och tre personer i en Gudom. Olika bilder som har sina egna fel och brister har använts för att hjälpa oss att förstå. Vattnet som kan finnas i tre olika former - flytande, fast och som ånga - men som ändå bara är ett ända väsen. Bilden har inte som uppgift nagla in oss i en fast och bestämd syn på Gud. Bilden vill leda oss in att lära känna den Guden som vi här och nu kan erfara - i hans eget Ord. I Bibeln talar Gud till oss. Våga tro på det.
Till sist. När vi möter treenigheten och andra ting som är svåra att förstå så kan vi vara tacksamma. För då är inte Gud och hans Ord en produkt av människans vanmakt och oro. Då är inte tron något logiskt och mänskligt utan har sin grund i något övernaturligt - Gud själv.
I Bibeln möter Gud sina människor som tre olika personer. Som Fadern (skaparen och upprätthållaren), som Sonen (frälsaren och räddaren) samt Den Helige Anden (skapar tron i våra hjärtan, som behåller oss i vår tro och som hjälper oss i vårt liv som kristna).
Treenigheten är svår att greppa. Den är omöjlig att helt och hållet greppa och förstå. Gud är en Gud i tre personer och tre personer i en Gudom. Olika bilder som har sina egna fel och brister har använts för att hjälpa oss att förstå. Vattnet som kan finnas i tre olika former - flytande, fast och som ånga - men som ändå bara är ett ända väsen. Bilden har inte som uppgift nagla in oss i en fast och bestämd syn på Gud. Bilden vill leda oss in att lära känna den Guden som vi här och nu kan erfara - i hans eget Ord. I Bibeln talar Gud till oss. Våga tro på det.
Till sist. När vi möter treenigheten och andra ting som är svåra att förstå så kan vi vara tacksamma. För då är inte Gud och hans Ord en produkt av människans vanmakt och oro. Då är inte tron något logiskt och mänskligt utan har sin grund i något övernaturligt - Gud själv.
Min Bibelsyn
Jag tror på Bibeln. Det finns nog inget verk som har blivit så hårt kritiserad som Bibeln. Genom alla tider har människor inte velat ta Guds Ord till sig. Redan i 1 Mos. kan vi läsa om hur människan vänder sig mot Guds tilltal. Och att säga vilja tro på Bibeln är förenat med att bli kallad för fundamentalist eller fanatiker.
Jag känner mig som en riktig fanatiker när jag hänvisar till Bibeln. Jag känner mig nästan ringaktad för att jag vill peka på Bibeln. Men jag vill ändå tro att Bibeln, i sina 66 böcker, talar sanning. För vad finns annars att stå på? Om Bibeln ljuger - vad ska vi då bygga vår tro på?
Det finns en rad teorier om hur olika bibelböcker har kommit fram. Det finns teorier om att de första fem böckerna är ett resultat av fragment från minst fyra olika källor har smälts samman till ett verk. Men jag tror faktiskt inte på Bibelkritiken. Hur väl formulerad den än är tror jag inte på den. Den håller inte och den gör ett stort misstag - den gör en deduktion. När man studerar Bibeln ska man inte använda sig av en deduktion. Man ska räkna med Gud som en given författare. Vilket annat verk gör väl en deduktion av författaren?
Jag tror på Bibeln. Men trots det finns det mycket i Bibeln som jag inte kan förstå. Jag ber Gud om kraft att tro på hans Ord och bruka det efter hans vilja. Och att tro att han leder mig genom sitt Ord.
"Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2 Tim. 3:16-17)
Jag känner mig som en riktig fanatiker när jag hänvisar till Bibeln. Jag känner mig nästan ringaktad för att jag vill peka på Bibeln. Men jag vill ändå tro att Bibeln, i sina 66 böcker, talar sanning. För vad finns annars att stå på? Om Bibeln ljuger - vad ska vi då bygga vår tro på?
Det finns en rad teorier om hur olika bibelböcker har kommit fram. Det finns teorier om att de första fem böckerna är ett resultat av fragment från minst fyra olika källor har smälts samman till ett verk. Men jag tror faktiskt inte på Bibelkritiken. Hur väl formulerad den än är tror jag inte på den. Den håller inte och den gör ett stort misstag - den gör en deduktion. När man studerar Bibeln ska man inte använda sig av en deduktion. Man ska räkna med Gud som en given författare. Vilket annat verk gör väl en deduktion av författaren?
Jag tror på Bibeln. Men trots det finns det mycket i Bibeln som jag inte kan förstå. Jag ber Gud om kraft att tro på hans Ord och bruka det efter hans vilja. Och att tro att han leder mig genom sitt Ord.
"Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2 Tim. 3:16-17)
Mening i livet
"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." (Rom. 8:28)
I den världen vi lever i ställer vi oss ofta frågande varför saker och ting händer. Vi undrar vad det kan finnas för mening med att livet smärtar och att problemen hopar sig.
Livet gör ont. Livet svider. Det är en erfarenhet alla människor känner. Men trots det är det en kristen människas tillförsikt att mycket som händer har en mening. Man kan inte säga att allt som händer har en mening. Guds mening kan inte vara att människor ska dö i katastrofer eller krig. Men trots det har mycket som händer en mening - till och med det som här och nu kan kännas svårt. Många människor berättar om hur svårt och jobbigt har varit. Men först i slutändan kan de ana att det har funnits någon vid deras sida. Någon som älskar dem och som inte glömmer. De har märkt hur allt, i slutändan, har samverkat till det bästa. Hur något som först har gjort ont har blivit dem till något bra.
En bra liknelse för detta är krisen. I en tillfällen i livet drabbas människor av kriser. Det kan vara på olika sätt. Ett dödsfall i familjen. En skiljsmässa. När man står mitt i krisen gör det fruktansvärt ont. När man i efterhand tar sig ur kriserna ser man allt med ett annat perspektiv. Saker som tidigare har varit oviktiga blir viktiga. Saker som har varit viktiga blir oviktiga.
Livet gör ont och smärtar. Men trots det har vi en vän med oss som heter Jesus. En vän som har gett sitt liv för oss på korset. Som har dött för att vi skall leva. Gud glömmer oss inte. För Gud är du kär.
"Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig." ( Jes. 49:15)
I den världen vi lever i ställer vi oss ofta frågande varför saker och ting händer. Vi undrar vad det kan finnas för mening med att livet smärtar och att problemen hopar sig.
Livet gör ont. Livet svider. Det är en erfarenhet alla människor känner. Men trots det är det en kristen människas tillförsikt att mycket som händer har en mening. Man kan inte säga att allt som händer har en mening. Guds mening kan inte vara att människor ska dö i katastrofer eller krig. Men trots det har mycket som händer en mening - till och med det som här och nu kan kännas svårt. Många människor berättar om hur svårt och jobbigt har varit. Men först i slutändan kan de ana att det har funnits någon vid deras sida. Någon som älskar dem och som inte glömmer. De har märkt hur allt, i slutändan, har samverkat till det bästa. Hur något som först har gjort ont har blivit dem till något bra.
En bra liknelse för detta är krisen. I en tillfällen i livet drabbas människor av kriser. Det kan vara på olika sätt. Ett dödsfall i familjen. En skiljsmässa. När man står mitt i krisen gör det fruktansvärt ont. När man i efterhand tar sig ur kriserna ser man allt med ett annat perspektiv. Saker som tidigare har varit oviktiga blir viktiga. Saker som har varit viktiga blir oviktiga.
Livet gör ont och smärtar. Men trots det har vi en vän med oss som heter Jesus. En vän som har gett sitt liv för oss på korset. Som har dött för att vi skall leva. Gud glömmer oss inte. För Gud är du kär.
"Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig." ( Jes. 49:15)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)